loiz.blogg.se

En färgglad kontrast i det vackra landskapet. Niki de Saint Phalle heter konstnärinnan som gjort skulpturerna och 1971 när de för första gången placerades på Skeppsholmen var det många som trodde att inte skulle bli långvariga.


Det här är min favorit, så fri och full av liv.

Här går det undan med bygget och man spränger fortfarande två gånger om dagen, minst.

En dröm i vitt och antika spetsar.



Snäppet modernare monter.

En stickad outfit till bilen kanske?



Eller kanske lite gott till kaffet?

När solen skiner på snön kan man inte annat än att älska den.

Skönt att det finns de som ser till att taken skottas!

Nu är det vitt igen! 40 cm sägs det ha kommit sedan igår efter lunch.

Tyvärr hade vi inte något bröd med oss men vi hade heller inte förväntat oss att få se svanar på Skeppsholmen.

Guppande ligger de och drömmer om sommaren, det är jag helt säker på!


Det börjar klarna och man kan se nästan hela Norr Mälarstrand.

På väg till Östasiatiska Museet ligger vandrarhemmet af Chapman. Båten var låst, stängt för säsongen? Vi hade tänkt fika där.

Jag är på jakt efter vårtecken i trädgården och vad hittar jag? Visserligen så är färgen fin men det är inte riktigt vad jag tänkt mig. Dags att gå vidare.


Äntligen!

Nu börjar det kännas att våren är på väg, solen värmer lite från en klarblå himmel och det dammar lätt från den upptorkade vägen när bilarna kör förbi.


Men man behöver inte ta sig längre en till baksidan av husen för att påminnas om att vintern inte är så långt borta.

Vår gångväg till Globen låg mitt i nuvarande arbetsplatsen för Arenan så man har gjort iordning vägen på andra sidan, cirka 800 meter längre att gå men bättre nu när snön smält bort.

Det har alltid hänt något nytt sen senast, trots att det bara var rör sig om några dagar. Som ni ser är nästan alla snödrivor bortsmälta av solen. Man spränger fortfarande två gånger om dagen.