loiz.blogg.se

Jag är på väg hem från tunnelbanan, det regner, jag ökar takten och det gör regnet också.
Vattnet strilar ner över ansiktet och jag drar ner på tempot, det spelar ingen roll hur fort jag går,
jag kommer att bli genomblöt ändå. Jag känner mig liten, blir sju år igen. Jag minns hur det
var att komma hem en dag när vädret överraskade och man inte tagit på sig regnkappan.
Mamma kom med en mjuk pastellfärgad handduk som doftade svagt att ljuvliga blommor.
Hon torkade av ansiktet och frotterade håret, satte på mig rena och varma sockor, gjorde i
ordning ett glas hemlagad het vinbärssaft.