Tidigt igen


Sanden är sval mot fötterna och solstolarna prydligt uppställda långt upp på stranden för tidvattnets
skull. Solen står lågt, jag njuter av lugnet och den ljumma luften.


Havet vilar aldrig, tidvattnet är ständigt på väg. Vågornas jämna rassel mot stranden är lugnande,
gårdagens fotspår berättar om skratt och bad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0